Från mars till maj, bara så där! Tiden går för fort som vanligt och här i den ständigt fuktiga värmen märker man inte när årstiderna i Sverige byter skepnad. Och på tal om förändringar har vi haft en del på gång i projektet. Vi har sagt hejdå till fem gamla kollegor, och välkomnat fem nya! Vi jobbar sedan årsskiftet mot nya mål och med ny resultatuppföljning vilket har varit ganska utmanande så här i starten, men nu börjar vi komma in i det. Fokus under årets första månader har alltså legat på det interna arbetet och inte förrän förra helgen var det dags för mig att åka på min första medföljning á la 2012.
De två afrocolombianska organisationer vi medföljer här i Chocó har kollektiv äganderätt över marken de traditionellt bott på. COCOMACIA fick detta markägarbevis 1998 för över 700,000 hektar mark, och COCOMOPOCA fick efter en lång, utdragen kamp rättigheterna till 73,000 hektar förra hösten. Det hela bygger på den colombianska konstitutionen från 1991 som för första gången erkände Colombia som en multietnisk stat. Två år senare kom lag 70 som är den lag som reglerar kollektiv äganderätt av jord för afrobefolkningen. Enligt lagen måste afrosamhällena organisera sig, vilket båda COCOMACIA och COCOMOPOCA gjort. Alla samhällen har ett lokalt byråd (consejo comunitario local) där man röstar in sina representanter som leder byn. Närliggande samhällen går samman och bildar zoner, och varje zon väljer en zonrepresentant som ingår i organisationens styrelse. För COCOMACIA är det 2012 dags att välja nya representanter till byråden och styrelsen, och de organiserar nu zonmöten för var och en av de nio zonerna inför årsmötet (asamblea general) som går av stapeln i juli. Precis som i svenska föreningar är årsmötet organisationens högst beslutande organ.
Min första medföljning för året gick till COCOMACIA:s zon fem där representanter från 12 av de 13 samhällena i zonen fanns på plats för två intensiva dagar av diskussioner, omvärldsanalys, intern rapportering, och så klart - val av kommande zonrepresentant, zonens representant inför årsmötets val av ny organisationsordförande samt val till organisationens arbetsgrupper, så som genuskommissionen och diciplinkommittén. Med mig på resan hade jag min helt nya kollega Agnes, som bara hann spendera tre dagar i Quibdó innan det var dags att resa på den bruna Atratofloden norröver i Chocós djungel. Vi bodde i tält tillsammans med de medföljda i byns gemensamma lokal (casa comunitaria). Där satt också byns interna regler uppsatta på en stor tavla, där man bland annat kunde läsa att den som deltar på ett möte och lämnar det utan lov måste betala ca 200 kr i böter. Eller att den som är försumlig och inte bidrar till samhället inte heller får ta del av de gemensamma tillgångarna. Eller att den förälder som misshandlar sitt barn, fysiskt eller verbalt, måste betala mellan tre och tolv dagars samhällsarbete som straff.
Jag åkte förbi detta samhälle på väg tillbaka från en annan medföljning i slutet av förra året. Då var Atratofloden översvämmad och vi såg hur vattnet vällde in i människors hem. Nu var vattenståndet lågt men skadorna från översvämningarna var fortfarande synliga som mörka ränder längst husgavlarna. Farbrorn som lånade ut sin latrin till oss visade att vattnet hade nått ca en och en halv meter upp i hans enkla trähus och berättade att han tvingades göra ett hål i taket för att klätta ut och rädda sig från vattenmassorna. Det är inte första gången det händer, och det är långt ifrån den sista. Men tillsammans har byn hjälpt varandra att reparera skadorna och försöker få samhället på fötter igen.
Här är några av mina bilder från den gångna helgen:
